och orden gör ont
de kliar under mitt skinn
och liksom kryper
i mina nerver
ändå kan jag inte säga det jag vill ha sagt
kan inte få ut orden i den strida ström de flödar inuti mig
istället blir jag låst
och tappar kontrollen
har ingen aning om vad som bubblade ur mig sist jag öppnade munnen
kanske är det därför jag är så blyg?
för att orden driver med mig...
de kommer när de vill
och inte som JAG KAN
jag kan uttrycka mig
jag kan
men inte när någon lyssnar.....