Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
M


Den stora ensamheten



Du vet inte vart du är på väg
Inte heller vart du varit
Din skam och ångest gömmer du djupt inom dig
Försäkrad om att den inte syns
Och aldrig skulle du visa någon var den bor

På fyllda gator känner du ensamheten krypa inpå
Och du tänker
Att du inte alls måste försöka
Ens lite
Inte känna
Inte längta
Inte vilja

Du gömmer dig
Bakom dina murar av betong
Du glömmer världen utanför
Att det finns något mer

Du glömmer att det ibland inte räcker
Med att bara veta bättre
Men du vet, dina misstag från förr
Säger inget om dig idag
De talar bara om
Vem du inte är just nu

Minnena har lämnat dig trasig
Och du längtar efter att få helas
Den tomma ensamheten inom dig
Växer sig större för var dag
Men ändå är det snart omöjligt att fylla

Och du skräms ibland
När du blickar tillbaka på dina år
Vad ska en som jag kunna göra
För att du ska börja vilja leva

Ditt förflutna är inte längre du
Bara minnen blott




Fri vers av Latifa Baker
Läst 418 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-06-17 22:03



Bookmark and Share


    Din Mormor
Ibland är det svårare än man tror att lämna trollen bakom sig och lämna det förgånga till ett förflutet rum..

bra skrivet om svårigheten att stå bredvid ångestens hårda grepp. och ja, ångest är väldigt ensamt...
2008-06-18

  Larz Gustafsson VIP
Tyvärr upprepar många sina misstag.
2008-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Latifa Baker
Latifa Baker

Mina favoriter
En fallen ängel
Ärlighet