Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du stannade kvar

 

Vi hade inte setts på länge
Men du var så vacker
Hur kunde jag låta bli att se dig
När jag hör dig varje dag

Jag trodde jag var säker
Men du tog mig in på en osäker stig
En väg jag inte kan gå
Men måste

Du säger ingenting
Och säger det så träffsäkert
Jag försöker värja mig
För det slag du aldrig slår

Jag vill ha tillbaka
det jag aldrig haft
Jag vill ha det åter
det jag aldrig gav

Jag minns när vi dök ner
Och försökte stanna kvar
Du gjorde det för alltid
Jag förstod inte vem du var´

 




Fri vers av Mona*
Läst 528 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-06-20 13:07



Bookmark and Share


  * Ammi *
ja..så bra skrivet vännen!
2008-06-24

  Bengt H VIP
Det är mjukläst, mångtydigt och medryckande. Mmm.
2008-06-20

  friheten
Gillar den!
2008-06-20

  korpfjäder
Den här texten tar tag . Och det får bli mina bilder av dina ord. Du är bra på det du! Tillräcklig plats för att rymma det som behövs.
Tack!
2008-06-20

  devilsangel
stor saknad, längtan och en aning vemodigt...en bra text!
2008-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Mona*
Mona*