Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Rosengården på Trädgårdsföreningen i Göteborg


Hela Stunden

Smet ifrån, igen. Tredje gången, tredje halvtimman i rosengården. Tycker om öppningen i hjärtat den ger mig.

En av bänkarna var upptagen. Jag gick förbi. Hon såg trevlig ut.

Satte mig och såg på fiskmåsen. Såg, såg den lilla kycklingen vid måsens sida.

Såg på henne på bänken bredvid, hon hade inte sett dem. Såg på kycklingen och mamman, nyckläckt.

"Var kom dom ifrån?" Frågar kvinnan på bänken bredvid.

Stunden. Valet. Att stanna hos mamman och kycklingen eller att återgå till jobbet.

Stunden.

Sakta reser jag mig för att gå. Vi ser på varandra. Kvinnan säger "hej då" och vi talar en stund.

Utan ord.

Inser att vi gjort så. Hela stunden.




Prosa (Prosapoesi) av Mona*
Läst 503 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-06-20 15:40



Bookmark and Share


  * Ammi *
ögonblicksstunder ..
2008-06-24

  korpfjäder
Du börjar med att smita.Genom hjärtat... Och fortsätter med att stanna. Och tala sådant som bara kan sägas utan ord. Men använder några ord för att ta dig dit. Några mästerliga.
Riktigt härlig text det här!
2008-06-20

  Ewa-Britt Nilson VIP
Blickar kan tala, i hög
som låg skala, och det
sägs ju att tystnaden
talar mest! Så fint
beskriven stund...
2008-06-20

  Bengt H VIP
Känns i magen. Väcker någonting bra inom mig, tror jag.
2008-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Mona*
Mona*