Semester och tid för mig själv.
Strålande sol och värme.
Har suttit på min balkong och läst.
Borde vara glad och lycklig.

Varför känner jag mig inte nöjd?!

Jag har ett hem. Tak över huvudet.
Det var självklart tills för ett halvår sedan.
Bostadsbrist och nyseparerad.

Så jag är glad nu att jag har en lägenhet..

Men det är så trångt.
Jag och tre tonåringar i en tvåa..

Jag har semester och egen tid.
Nu kan jag göra det jag aldrig hinner.
Resa, upptäcka nya miljöer, gå ut och äta, köpa en glass..

Nej det går ju inte, har precis så det räcker till mat.
Förhoppningsvis.

Kanske en slant till en dricka åt yngsta, kanske en pizza åt sonen som ska ut å äta med kompisar.
Äldsta dottern har sommarjobb så hon får egna pengar.

Tur det.

Nu kan jag umgås med vänner.
Men då gäller det att det går någon buss..
Ja några bor ju nära.
De lever sina familjeliv..
Kul för dom.

Inte vet jag om jag är så roligt sällskap ändå..
Känner mig så jäkla negativ.

Balkongen den är ju stor och fin.
Där kan man sitta och dricka kaffe och njuta.

Tänkte köpa ett balkongbord idag.
Men dom få affärer som finns här hade bara stora bord..
Såna som passar på terasser och stora altaner.
Sånt som inte jag har längre..

Förresten var det lika bra att det inte fanns nåt bord.
Då hade jag haft ännu mindre kvar till mat.

Lika bra det inte fanns nåt bord.
Har så kalt och trist på balkongen ändå.
Inte en enda blomma.
Bättre köpa mat istället.

Jag har ju en stor och fin rönn som blommar så vackert utanför.
Får glo på den istället.

Jag har ju tid nu.