Det åskar inte ute, men det
åskar inuti min skalle
för att högtrycks-euforin
möter lågtrycks-blygheten
där, i min skalle.

Åskan smäller huvudvärksdunder
i huvudet på en sjuttonårig jag.
Några få säga-till-dig-blixtrar
slår ner i min käft,
men stannar innanför kvällens
okyssta läppar.

I din kropp mulnar allt,
när mina trista torra moln bryter
sig in genom din näthinna
och utvidgar sig i
dig.

För där borta är det uppehåll,
han kastar solsken, där borta.
Kanske för han över all sol,
via sina läppar, till dig?

Och här står jag, tyst,
fast mullrande åska och
någon jävla metrerolog har
sagt att det ska regna ikväll,
den Svenska sommaren är här.