Försöker vara oberörd när himlen ropar mitt namn

men jag hör och känner...

Vägen dit känns så kort...så nära

Jag tittar ner från balkongen...7 våningar upp...

mina ögon ser asfalt

tittar bort mot horisonten och ser himlen

På nåt sätt så är det ena samman med det andra

och jag blir rädd, riktigt rädd

För tänk om jag råkar landa på asfalten

istället för att hamna i himlen?

Så jag backar tyst från räcket

för skulle jag hamna där nere nu

så skulle alla tro att jag var olycklig

men så är det inte

Jag vill ju bara till himlen

och sprida lite glädje bland de döda...