Att finnas utan att synas,
att älska utan att beröra,
att tala utan ord,
att lyssna utan att höra.

Att tänka utan att förstå,
det är att vara ensam,
utan mening
utan hopp.

Att finna ett halmstrå
att leta en strimma ljus
att famla i mörkret
utan något hopp om att finna en väg ut.

Vad ger dig mig tillbaka?
Vem vill mig så ont?
Vem tillåter att någon hamnar i detta trauma?

Ingen annan än jag själv.

Att tappa något på vägen
att lämna det där och gå
istället för att greppa det
möta det som gör ont

Vänd om och plocka upp det
för att senare släppa det
medvetet

Självförtroende
en lite strimma hopp
det släpper in lite ljus

Att då hitta någon att älska
som älskar tillbaka
för den man är
för det man står för.

En saga?
Verklighet?
Bara du kan det bestämma!