Det finns en sista förbrukningsdag
har bestämt mig
kan inte vara kvar
vill inte dö inombords
vill inte bli en sur och bitter gnällkärring
men är så rädd
hur ska jag klara mig?
straffet uteblir inte
två månader av frågor om varför
två månader måste jag sitta vid hans köksbord innan jag kan gå
hur ska jag stå ut?
karensvecka
45 dagar utan a-kassa
hur ska jag överleva utan pengar?
vad ska jag göra sen?
springvikariat inom vården
måste hitta på nåt annat men vad
vad?
Jag vet ju inte ens vad jag vill jobba med
vet bara att jag måste bort
hjälp mig
plötsligt känns det som att jag inget kan
måste tänka
alldeles för svårt
måste planera
tänka
tänka
planera
överlåter det härtill framtiden
skulle ju sluta tänka så förbaskat mycket
bara vara nu
det ordnar sig
det måste ordna sig
det gör det alltid
på ett eller annat sätt
bara jag säger upp mig