Dina kyssar smakar som saltvatten och coca-cola light
Du tog mitt huvud mellan dina händer
och skakade det fram och tillbaka
som för att få en glimt av
mig rullande runt bakom de glasartade,
men ändå så matta ögononen som satt
där över min näsa.
Du sa att du älskade mig
som om det var ett ord som bara kunde kastas på mig
som vattenballonger,
tunga av oanade konsekvenser.
Konsekvenserna av två kelsjukna tonåringar
i känslomässigt inferno.
Du satt så långt borta från mig
hela tiden.
Jag vet inte om du försökte flytta dig närmare,
kanske jag drog mig ett steg längre bort,
av gammal vana.
Eller så satt jag kvar
och du rörde dig aldrig.
Dina kyssar smakar som saltvatten och coca-cola light,
eller så gjorde dom aldrig det,
kanske var det bara smaken av mina egna
läppar som fastnade några centimeter bort
från ditt ansikte.
Nu när jag tänker tillbaka så drack du aldrig coca-cola light
och du kysste mig aldrig.
Du sa att du älskade mig
men du kom aldrig nära nog för att älska mig
dina händer nådde aldrig vid mitt huvud
för du vågade aldrig röra mig.
Och du är inte den som jag trodde du var,
jag längtade efter dig när du var borta
och hatade dig när du var här,
för jag hatade mig själv
för jag lät dig tro
att jag älskade dig.
Förlåt.