När jag utbildade mig till undersköterska fick vi i uppgift att beskriva en person med antisocial personlighetsstörning. Sociopat. Läraren tyckte jag gjort det jättebra, men det var så enkelt. Jag berättade bara om min fd. Han är charmig när han sätter den sidan till. Har många ytliga vänner men ingen riktig vän. Sina vänner pratar han gärna skit om. Ansvarslös, höll inte det han lovat. Inte åt barnen , inte åt mig. Kriminell Stölder, bedrägerier,svårighet att hålla sig till sanningen, otrohetsaffärer, (Vi hörs 2-3 gånger om året, han bor 120 mil härifrån) Han har sambo men förra veckan var han förbi hos mig och trodde minsann att han skulle få till det. Ack vad han bedrog sig. Å fy vad skönt att kunna säga nej till honom. Fyllekörning, fotboja, förlorat körkort. Ändå fick han jobb med att bärga bilar... Vandalisering av sin fd:s hus. Jag var på förhör men skyddade honom så klart. Så insyltad var jag. Så dum. Medans vi var tillsammans hade han planerat att bjuda hem en tjej han lärt känna på sina resor. Bjuda hem henne till oss! Guida henne runt på stan medans jag jobbade! Vilket svin!! Empati och samvete saknas. Jag är glad att det slutligen tog slut mellan oss. Vi var ihop 2.5 år men jag kunde inte släppa honom förrän ett år senare. Då hade han tänkt komma till stan, träffa mig under jul. Då ringde hans tjej upp mig! Jag visste inte att han hade en. Den dagen sa jag upp kontakten med honom. Vi hördes inte på 2 år men sen återtog vi kontakten. Men nu har jag lärt mig att vara stark. Inte lita på honom. Vara mer vaksam. Ett erkännande har jag fått. Inte direkt från honom utan via en gemensam vän. Till henne har han sagt att jag är den vettigaste tjejen han varit med.. Känns som en seger. Jag tycker själv att jag inte var så klok som kunde ha ett förhållande med honom. Fast jag visste att allt var så fel. Jag är glad för att jag fått den erfarenheten för det har gjort mig till en starkare människa. Men det var mycket tunga år och jag sörjer det för det gjorde att jag inte alltid orkade var en glad mamma. Jag fick det jag önskade mig då den gången när jag och kompisen funderade vad för sort man vi ville träffa. Han var stor, beskyddade mig på det viset att barnens pappa gav upp, han jobbade i gruvan och hade 2 barn. Men han visste ändå inte vad det handlade om.. Jo jag fick vad jag önskade och mer därtill. Så se upp med var du önskar dig. Det var mitt andra förhållande. Jag har aldrig mått så bra som efter att det var över. Allt kändes underbart, jag var äntligen fri och behövde inte gråta mig till sömns.