Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Såren läker, men ärren finns alltid kvar!

 

Som tumkrossad spindel

Så känner man sig

Då man blir så illa behandlad

I raraste välmening ringer du mig

Och sen blir du plötsligt förvandlad

Då spottar du taggtråd som dras runt min hals

Och jag sitter mållös

Förstår inget alls

Du äter min kraft  Jag blir svag

Nu drar jag mig undan ett tag

 




Fri vers av Pulsatilla
Läst 557 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2008-08-29 00:50



Bookmark and Share


  Doktor Vinter
Jag känner igen mig lite där, ja.
Jag hoppas för din skull att det inte är självupplevt. Är det?

Fin text. Något att tänka på!
2009-04-07

  Rude Billy
kan itne sluta läsa den här, du skriver rätt in i mig!
2008-12-04

  stefan.g
Känner med dig, i denna välformulerade dikt..Sköt om dig!
2008-09-04

  Rude Billy
länns SÅ Väl igen!
Bokmärker på studs!
Den här var skitbra!
2008-08-29

  Last Word Spoken
Ryser av obehag.
Väldigt bra ordat.

Nu får det ringa för döva öron!
2008-08-29

    Lindizz
snyggt språk och form, med ord som berör, väldigt bra skrivet.
2008-08-29

  © anakreon VIP
Mycket väl formulerat - och rimmat! - budskap!
Applåd, naturligtvis.
Carl-Erik
2008-08-29

  prinscess VIP
såren blir till ärr
det tar tid men de mildras
2008-08-29

    Cajsa
Ord som berör, Stor Kram till dig min vän
2008-08-29

  W.Riter
KRAM!
2008-08-29

  Anders P VIP
Inser först när jag läser högt den konsekventa rytmen och rimmen som lyfter denna betraktelse
2008-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Pulsatilla
Pulsatilla