Jag kysste henne aldrig,
gav bara
tänkta sagda ord,
blyghetsklister på
mina läppar, alla andra
kunde öppna annat än
ögon, utstöta vibrationer från
rusets stämband, låta.

Med stängd mun lät jag
min tunga hänga utanför,
för sötflickan satt bredvid
log, kanske mot mig
blyghetsröda kinder,
eller bara full.

Gå hem tidigare,
inse att jag aldrig hittar
ett medel som löser klistret,
utan att förstöra
mina läppar,
hur väcker man ett par
sovande stämband?

När ölen inte gör det,
när Malibu inte tänker tanken
och när kinderna bara
blir rödare på sötflickan
som nu sitter
någon annanstans,
en annans knä.

Gå hem tidigare,
falla ner i sängen
ensam, välta någonting
lyssna på musik
somna ensam
drömma en dröm om någon,
en dröm kommer inte ihåg
mer än någon minut efter
att ha vaknat i famnen
av mitt täcke,
med någon i min famn,
min kudde.