Vita väggar vittnade

gallerförsedda fönster gapade

Vrider

som svärtade andeväsen

vidöppnar

skärbrännare

In strömmar nattsvala vinden

ljuslågan fladdrar vilset

liksom blicken

ut i nattens svärta

där stjärnorna möter

våra öden

ser jag månen 

den vandrar på himlen

denna stjärnklara natt

Hösten andas mellan trähusen

som den gjort

århundraden igenom

Somligt är

som somliga

alltid borde vara som

somliga

Avbryt mig inte!

Jag skulle vilja säga nåt.

Kjolarna är alldeles för korta i år

eller har benen blivit längre?

Vi älskade i en stad av

miniatyrer

kärleken tittade ut genom

gallerfönster

Allt det lilla

inom oss

blev stort

Vi blev till jättar i Kärlekens namn

Dagarna fylldes så av en stjärnhimmel

som i all evighet glittrade

om mörkret kom