En stilla betraktan
över vita bergens toppar

frusen issfär,
en överjordisk skärseld

sol, smält min frusna skugga
låt askan viga jord
fötter dansa likt eldkulor

inte av begär utan av passion

säg mig, du dröjer
flammande låga blå

min själs smältdegel,
ännu vid snärjda fötter
väntar mirakel

skuggan, avståndet
mellan det sovande, det vakna
dold i intighet

en insikt sveper förbi
hoppar från skugga till skugga
täljer skepnader.