När mina lungor är urtrasade
av stötarna i försöken
att få upp den sista obefintliga luften

Insikten av det val jag gjort matas in
Valet att vara ensam i glasmontern

Försöker ändå naivt att hamra
på väggar isolerade
med min hjärnsubstans

Vill att du-som-kanske-inte-ens-finns
ska hitta lösenordet
Och skingra dimman från min utandningsluft

När du sedan håller om mig
så att jag kan gråta