Du tror du är komplicerad
Skriver med fina ord som du själv inte förstår
Gör det svårt för läsaren att greppa
Det kan dig bara peppa, om någon börjar deppa
P G A, detta

Du borde sättas på plats
Jag tar ansats, tar spjärn
Laddar mitt rivjärn och börja riva
Du kan ju inte skriva
Ska det bli gratäng av dig? så säg
Rotmos-med-en-släng-persilja, jag ska få min vilja
Hörsammad, aldrig beivrad
Anammad från ett träsk
Vänd dit, men aldrig åter
Du låter inte bra med dina charader
Flera rader går förlorade, du är en stor förlorare
Acceptera ditt nederlag i dag
Jag drar till Prag om du inte gittar
Det gör mig detsamma, det kvittar
Jävlar och anamma, samma visa varje gång
Jag stämmer upp en sång, din strupe är så vrång
Din reservoarpenna för trång
Och jag fröjdar på en gång, av att battla dig
Sluta sprattla, säg: "Gapa stort!"
Det var duktigt gjort, trycker ner dig i skiten
För jag tillhör eliten som motverkar de som tror sig vara
Bättre än andra, de kan ta och fara
Dör jag hellre som vitvara på en skrot, du ska få sota
Varje nota du ska betala, du har ingen chans att kvala
Vågor skvala, toners skala, allting låter tills du gråter
Jag river dig till gratäng och gratinerar
Obstinerar du igen så fingerar jag min iver, ligg still!
Tig stilla, sluta dilla, sluta pilla till med fåniga regler
Jag drar en regel, du trillar ner
I min gryta, slutar flyta, under ytan hörs ett dunder
Vad skönt att du går under
Ingen blunder utan avverkat straff
Ner i min pilaff, du börjar koka, börjar osa
Snart ska jag ta och mosa, bokat bord för två
Ska dig servera, orera aldrig mera, äntligen så tyst
Du säger inte ett knyst