I natt dricker hon vin med ensamheten
rött som det blod som pulserar i hennes ådror

Hon dansar med stjärnorna
en kylig dans som förför henne

Våndan sjunger för henne
en ryckt melodi
som talar om sanningen så som den är

Betrycktheten skrattar med henne
åt alla förunderliga tvivel

Hon lättar sitt hjärta för trängtan
så mycket hon vill berätta
som aldrig kan bildas till ord

Hon anförtror sig till sin vilsna själ
det är där hon får ovissheten
att blomma till trygghet