I gatlyktors sken
skimrar snöflingor
det är som du och jag
vi är precis som dom Anima



Önskar någon kunde fånga oss en kort sekund
öppna oss som en bok
välja kapitel
efter känslan
inte efter åren som går
orden som sägs
försvinner
vi talar alla världens språk
och ändå kan ingen inte riktigt höra
vad vi känner



Anima
när faller jag ihop
när faller jag isär
när faller jag för vinden
som ska bära allt det där



Jag är som frost
frusen kring dig
du är rimfrosten
över mig
bildar livets mening på min hud
likt snöflingesmekande
mönster av lycka
av den jag egentligen är



Anima
när faller du ihop
när faller du isär
när faller du för vinden
som ska bära allt det där



lika obruten som en iskristall
är vägen in
till allt brutet
hos oss
Anima

Men vi är som snöflingor
du och jag
i gatlyktors sken
faller vi alltid tillsammans
fångar svar med famlande händer
men tysta ord
föder endast frågor
vem är v i egentligen


Anima


när faller vi ihop
när faller vi isär
när faller vi för vinden
som ska bära allt det där






Så säg mig
Faller vi
Anima