Glömmer aldrig vem jag är

med båda fötterna på jorden

och tankar av tid som ger evigt liv

Med ödet som min följeslagare finner

jag möten med människor jag aldrig trodde

var möjliga, allting har sin tid och sitt rum i vårt 

universum under vår stjärnhimmel full av energier

Med båda armarna mot solen

kramar jag livets must ur jorden,

jag har ingen garanti på livets evighet,

men jag har tro om energi som i

min flod kommer förbli

Ett liv låter 

trångsynt och 

ateistiskt

Min sol

 Mina andetag

Min verklighet

 mitt blod

 min flod

Ty många liv kan jag

känna i mitt inre

  universum

Min verklighet

Ty våra själar

kan ej dö i

livets flod

av hopp

//c