klockan var just efter åtta
något sen till skolan var han
där han gick med nerböjt huvud

sakta
som ville han inte gå dit han måste

händerna i byxfickorna
huvan ner över ansiktet

skydd

så ensam
så sårbar

mitt hjärta blev
tung av sorg
varm av ömhet

en okänd tonårskille
så ensam