En vecka har gått…och jag kan ännu inte förstå eller så vill jag kanske inte att det ska vara riktigt. Men innerst inne så vet jag att det är så.. När jag lägger mig och ska sova. Det är då tankarna kommer och jag vet att du slöt dina ögon för sista gången..

Men det låter så definitiv
att du inte längre finns
det kan väl inte vara så
det är väl inte så


Två dagar kvar …till din begravning
kanske hinner verkligheten ikapp
kommer det definitiva slutet då
eller
fortsätter vi alla i vår lilla bubbla
i förhoppning om att du fortfarande finns

Oavsett ska jag alltid minnas dig
inte sjukdomen
inte döden
inte tårarna
inte sorgen

Jag ska minnas dig
så som du var


Änglarna kan vänta


Det var så du sa…
för nånstans visste du att dom var nära
men som allt som inte finns i brusten visdom
valde du att blunda

Blunda
för änglarna som stod vid din sida
så påtagliga
men vi valde alla att betrakta
livet med slutna ögon
och änglarna förglömde vi
för det var ju du som sa


Änglarna kan vänta

för du var så mycket mer
Storslagen
mycket
Vackrare
mer
Intagande

än
tapperheten du blev i
kampen varje dag
mot själafienden i ditt blod

Änglarna som stod vid din sida
Så påtagliga
men vi valde alla att betrakta
livet med slutna ögon
och änglarna förglömde vi
för det var ju du som sa

Änglarna kan vänta

det gjorde dom inte
du tog dom i dina händer med ett leende
och försvann


men jag ska alltid minnas dig
så som du var