Jag är så arg,
så förbannad.
Sår jag trodde var läkta rivs upp och jag förflyttas tillbaka i tiden till då när allt var kaos i mitt inre.
Chock.
Förtvivlan.
Tvingas leva under samma tak, gå om varandra, undvika.
Sårad, bortslängd på soptippen, inget värt.

Jag är så arg så jag vill skrika ut min vrede, min ledsenhet, men allt jag gör är att jag skriver och trycker ner ilskan i magen. Det får mig att må illa.

Jag känner sånt hat och jag vill inte hata men jag gör det och jag önskar dig inget gott.

När jag tänker tillbaka på det vi hade känner jag bara äckel.
Smuts byggd på din lögn.

Jag litade på dig så desto större blev smärtan när jag förstod att du valt en annan trots att du jämt talade om hur mycket du älskade mig. Du missbrukar det ordet.

Och jag hoppas att du en dag ska stå där och känna samma sak som jag gjorde när du visade ditt rätta jag.
Jag hoppas att hon minns hur ni träffades när du far iväg på tjänsteresa eller fest.
För en dag kommer vardagen för er också.
En dag är allt inte rosenrött och ni har slutat prata förtroligt med varandra.

För ni kunde ju prata så bra med varandra sa du.
Det konstiga är att vad jag vet så brukar det gå väldigt lätt att prata om det mesta med mig. Men du, du kunde inte prata. Du kunde inte förmå dig till att säga att det inte kändes bra för dig.
Istället så valde du att gå till en annan.

Men du har ju svårt för att ta konflikter utan mjäkar bara med.
Rädd för ilska och starka känslor. Då flyr du.

Jag känner bara äckel och kan inte se det som var bra i vårat förhållande även om det fanns mycket fint.
För i skenet av det jag vet är allt smutsat av din lögn.

Jag hoppas du mår dåligt över det du gjorde dom gånger du påminns om mig. Jag tror på att förlåta men den här gången känns det väldigt avlägset för du var inte ärlig mot mig, du visade ingen respekt för mig i det du gjorde.

Du kunde ha öppnat munnen och pratat om saker och ting så hade vi löst det tillsammans, om än det hade betytt att vi gått skilda vägar så hade det varit ärligast så. Men du ville inte ge mig den respekten. Så mycket var jag inte värd i dina ögon.