Tar upp en cigg, lyckas tända den i skydd av handen

Fumlar till, ser den falla ner på den blöta asfalten

Svär en ramsa och inser att jag inte kommer till himlen

Lirkar upp en ny, tänder den och håller hårt

Går min väg med regnet som sällskap

känner mig upplyst av gatlyktorna

Tittar lite irriterat uppåt, bländas och blir våt i ögonen

Längre bort ser jag en ensam figur vandra mot mig

med ett nedböjt huvud som skydd för regnet

Jag undrar vad det är för en idiot som är ute nu

men inser att jag kunde vara han, är nästan han

Våra vandringar möts nånstans ungefär halvvägs

en snabb titt in i den andres ögon

vi nickar medlidande mot varann som hälsning

Stiger förbi och in i varandras fotspår

det slutar snart att regna...