Klockornas hjärtslag
ekade i kyrkan
där tystnaden lagt sig
efter våra svarta steg
Vit lyste din kista
halvt täckt av blommor
i livets alla färger
Det var vackert,
vårt sista farväl

Hjärtslagen ekade åter igen
På kärlekens axlar
bars du ut
Någon stack en vit ros
i min frusna hand
lika vit som din kista
Det tunna avskurna livet
smekte jag varsamt en stund
innan jag släppte den
i djupet
Och då den landade mjukt
på din vackra bädd
hörde jag ditt skratt
i mina tankar
och ett leende bröt sig fram
genom mina tårar

Farväl farmor,
farväl