En gammal saknad
kom och väckte mig i natt
Han satte sig på sängkanten
satte sina fingrar
mot mina läppar

Skrik inte

Ändå försökte jag skrika
för han var så stark
så enorm
och fick mina minnen att gråta
Hans hand mot min mun
kvävande

Jag blundade
och skrek ljudlöst
när han borrade sig in
i min själ
Tystnaden
spred sig i rummet
Och när jag tillsist
vågade dra ett andetag
kände jag hans närhet
som en skugga inom mig