Ljuvlig tidig oktober morgon
Allt är inte tyst och stilla
för en kråka i granens topp mig förvilla.
Långt, långt borta en ko som muar
en tupp som gal och tala om vad klockan är.

Högt över mig glider molnen fram
ty jag sitter på en stubbe och ser
solen bryter fram över himlapellens sfär.

Mossan lyser grann och grön
som en smaragdgrön matta.
Så underbart att få finnas till
att få le och skratta!

Jag älskar dig moder jord må
du för alltid få finnas kvar.
En stilla bön trots alla hot.