Jag kan aldrig
    aldrig glömma

Så länge
mina andetag dras
Så länge
mina tankar vävs

Just som
brutna kvistar
aldrig kommer vara annat
än just
brutna

Såren må vara läkta
men ärren försvinner aldrig
aldrig

Och när vinden ruskar
de ännu obrutna kvistarna
utanför mitt fönster
gråter jag stilla

..