Allting var så förutspått
Allting var så lätt
När du från mig hade gått
Så kändes allt så rätt

Jag levde ensam, men ändå fri
Och tyckte mitt liv var bäst
Men i hjärtat inuti
Så saknade jag dig mest

Jag ljög så mycket för mig själv
Jag glömde bort vem jag var
Och helt plötsligt grät jag en bäck och en älv
Och såg in på mitt inre jag

Jag var inte lycklig, jag var inte fri
Jag var bara instängd i sorg
Utan fönster, såg jag bara in i mitt liv
Och aldrig ut på livets gator och torg

Sorgen försökte hela tiden få mig att glömma bort
Sorgen försökte hela tiden göra min ledsamhet kort
Jag har inte insett förräns nu
Att den jag saknar mest, det är du.