till sist finns det inget att gömma sig bakom

för att se sanningen
måste jag våga möta min egen smärta och skam
se igenom mitt försvar och mina
förskönade minnen

jag är sån här
jag har gjort illa och sårat
försvarat mig fegt och skyllt på andra
tagit stora ord i min mun
som blev till aska och tomhet

..men jag VILLE det inte
sa och tänkte som jag var fostrad och lärd
av omgivningen
och jag förstod inte alltid såren

men sanningen måste fram
jag måste se mig själv i ögonen
möta mig själv
naken
för att inse behovet
av....nåd
eller i alla fall barmhärtighet
och ömhet