Bredvid dig
men aldrig tillräckligt nära
för att kunna höra blodet
i dina ådror pulsera


Alltid


lika kallt rött
som det där billiga vinet
jag dricker
dränker dig
ur minnen som aldrig fötts
av lyckan
bakom taskig attityd
och ett konstigt humör

Och visst du kan försöka skrubba av
ditt fastklistrade leende
konstlade skratt
ekar tomhet
bland ensamma lövs nätter

Du kan ändå inte lösa koden
tyda texten i mina ord
nånsin
inte ens i april då knoppar åter spricker
likt bubblan du andas i
krossas

Och trots att jag
var mer balanserad tillsammans med dig
så doftar regnet mer asfalt än sommarens
sista skyfall
och
livet smakar
sötare än vinet






Efter dig