Frenetiskt sliter jag ut penna efter papper skrynklar ihop bort med eländet vrider till börjar om försöker få till det som jag vill men allt viktigt slingrar sig vrider till lögner om mig vart är jag i den här härvan av frustrerat trassel gömmer en mardrömslikt usel självkänlsa eller självförtroende  har aldrig fattat skillnaden förgjort  är förgjort trots allt kämpar på för att hitta en liten gnista att skriva en sol utav så tills jag funnit den är mina ord endast en produkt av ren och skär ångest så sant som det är sagt att allt ska födas ut ur smärta så om jag bara kunde andas i mellanrummen kanske det ändå kunde bli av....