Vi litar inte längre på änglar
och keruber
vi tror inte längre på sagor
och sägner
... på människan som god.

Medelmåttan och
fegheten
ropar oförtrutet
det finns en gud
det finns en gud
lyckan finner du i
herrens hus
förnekelsens tid är
här och nu.

Vem är han som kramar
livet ur dig
som öppnar dörren till
ett annat land
där allt levande blir
besudlat
av mannens hand
hård och kall
med spretande
fingrar
i barnens sköten
där motståndet så
svagt
att näven inte ens
är knuten.

Vid samma tid sitter
någon och ser över
sina aktiefonder
någon annan väljer
färg på slingorna
i sitt hår.
Folk förnämt frotterar
sig i sina eleganta
salonger
smuttar på årets vin
talar allmänbildat och
för sig fint.

Det glittrar i kristallerna
och paljetterna.

Just då vid denna fröjdens
timme
sker det övergrepp i en
annan värld
en yngling dör av sina
vänners slag
en mor blir straffad
av en far och barnen
tittar på
frågar varför rör sig
inte mamma
och djur blir sargade
och sönderskurna
i detta vad vi kallar
vårt välfärdsland.

Hesa rop blandas
nu med skriken
blodet strömmar
näsborrar vidgas
adrenalinet flödar
av skilda skäl
någon förblöder
men blicken lika
på alla är.

Svart och outgrundlig
som flodens yta när
solen över landet har
gått ner
ögon utan tårar
glasartade
icke troende
bedjande
hjälp mig gud
varför dröjer du
... detta är
helvetet.

Djävulen har
mött sin
överman
det är inte en
gud
det är en
människa.