benflisa
fjärilsvinge

följsam stickande tanke


mjukheten stelnar i valkarna
sa hon

vi minns i slänten ner mot sjön
där en långgunga var upphängd
alltid vajande i högvarma sommarkvällar

ekarna avlöste varandra i sikten
det fanns en gren
en gren
vågrät nog att hålla
rep, barndomsdröm och planka

 men som för att tala om
att man inte får hålla för hårt
även om den starkaste

så föll de

och vi stod fallna allihopa

repen slingrade sej om grästuvor
och korna tittade förvånat upp
innan grannbonden sjöng dem hem

-Vi har i alla fall ekan kvar,
sa farmor
och stövlade ner till vassen

hennes valkar rev strävt mot våra yriga frisyrer