Ett androgynt ackord i G-dur färgade alla blåa siffror sju och ville ut och finna kärlekslycka

Men fann ett triangeldrama mellan klanger där det stryker stråkar bland tingel tangel

I en bakgård fanns en en gråtande cymbalisk själ.

En Bas gick med taktfasta steg hand i hand med soulen. De letade upp en undanskymd plats för att smeka varandras tonarter. Innan solneduppgången vaknade de upp till en blues, med en nattlig symfoni av känslor

När de såg sig omkring befann de sig på en musikalisk kyrkogård, där de förpassade kluvna G-klaver ljudlöst försökte föra en melodisk dialog

De hörde en kluven klav som låg begravd i allas kluvna G-klavars grav, där låg noten och nynnade sin dödsmelodi en sorti över alla kluvna klavar.

Ett G-moll ackord låg i graven jämte och försökte desperat jamma fram en gråtande låt. Men de döda poetiska klaverna är för är kluvna över denna sorts kommunikation.

Då slog en G-durs klav an på en välljuden cittra med sitt stämdon. Men det var redan för sent, klaven låg redan kluven och ljudlös i graven

Då basen och soulen insåg att  de besteg helig jord tog de med sina ackord, bad om ursäkt drog på sin ljuddräkt och gick där i från andmäktigt stilla