åren har passerat förbi
rönnens grenar kraftiga
fälls inte av stormar
rotad den står
omgiven av andra träd och buskar

vacker i sommarens blomning
livskraften är störst
då nätterna står ljusa

grann om hösten, av färger mätt
matar små fåglar
med bär i kärlekens färg

vissnar
löv faller ner
förbleknar
kraft i dvala

naken
kall
snö tynger grenar

bidar tid
i mörkret

ensam
men ändå inte

barrträden
oberörda
av vintern
ger skydd



kraften kommer med ljuset åter

mödosamt knoppar sig rönnen
vaknar långsamt ur vintersömn
längtar efter värmen
vecklar ut gröna löv så små
skör om våren

växer sig
större
starkare
slår åter ut i blom