Stängd dörr
                         bakom mig
             allt som var
      är
          förgånget
                                min tid är nu
      vad är
                  tid?
                            försöker
      gripa
                   efter
                                 den
             med blind hand
            men
                         den
                                       går
       tillbakablickar endast som blixtar
           sätter ner
                     foten
                              på fast
                                     underlag
                skapar
                       underjordiska vibrationer
        ”vem är han?”
                      ”han som drömmer att han lever”
            vad vet ni då om
                                                 mig?
           jag är högst
                         närvarande
                               vissa
                                        objekt
                       sitter dock
                                 oberörda bredvid
         går mitt i
            gatan
                   runt mig -
                                      uniforma rörelser
                      varje steg
                                             framåt
                låter
                                ljusare
           enstaka svarta tangenter
                   sätter
                                färg
               schas!
         tappar fotfästet
                                      faller
      skönt att
                                      falla
                       ibland
       men skrämmande
               frihet -
                        bunden
                          och
                      begränsad
                              känns bärande
            för vissa
                                  tyngande
                        för andra
       själv vet jag ibland inte om jag
            svävar
                            eller
                                            faller
                   sätter ner foten ibland
      jag är yngre än jag är
                       behöver större
                                                   ram
                 ser den
                                  skyldige -
        kan inte bara
                                  passera
                 konfrontation:
       den lyfter på
                              huvudet
  Tiden har inget ansikte
            jag har ett
                  måste vara
                                   sparsam.