Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Passerar Tiden

Stängd dörr
                         bakom mig
             allt som var
      är
          förgånget
                                min tid är nu
      vad är
                  tid?
                            försöker
      gripa
                   efter
                                 den
             med blind hand
            men
                         den
                                       går
       tillbakablickar endast som blixtar
           sätter ner
                     foten
                              på fast
                                     underlag
                skapar
                       underjordiska vibrationer
        ”vem är han?”
                      ”han som drömmer att han lever”
            vad vet ni då om
                                                 mig?
           jag är högst
                         närvarande
                               vissa
                                        objekt
                       sitter dock
                                 oberörda bredvid
         går mitt i
            gatan
                   runt mig -
                                      uniforma rörelser
                      varje steg
                                             framåt
                låter
                                ljusare
           enstaka svarta tangenter
                   sätter
                                färg
               schas!
         tappar fotfästet
                                      faller
      skönt att
                                      falla
                       ibland
       men skrämmande
               frihet -
                        bunden
                          och
                      begränsad
                              känns bärande
            för vissa
                                  tyngande
                        för andra
       själv vet jag ibland inte om jag
            svävar
                            eller
                                            faller
                   sätter ner foten ibland
      jag är yngre än jag är
                       behöver större
                                                   ram
                 ser den
                                  skyldige -
        kan inte bara
                                  passera
                 konfrontation:
       den lyfter på
                              huvudet
  Tiden har inget ansikte
            jag har ett
                  måste vara
                                   sparsam.




Fri vers av Pontus Landström
Läst 474 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-12-20 02:07



Bookmark and Share


  L Patrik W Johansson VIP
Jag skulle bokmärka och så kom den här boxen fram, måste ha tryckt på fel knapp, ja jag får väl skriva nåt då.
Nej skämt åsido, du måste (liksom jag) ha fötts gammal, det finns en genre inom romantisk litteratur där man lever baklänges eller som Orlando, i olika roller i olika tidsepoker, deb8 har en bra dikt om det som jag bokmärkt.

Be well,
LPWJ
2009-01-04

    ej medlem längre
Fint skrivet! Kul att texten är uppdelad över sidan, gör den lite spännande att följa.
2008-12-23

  vera gade VIP
Ett nyckelord: RAM i kontext med TID. Ser på mina tavlor: vita,svarta, guldfärgade ramar- några utan. jag kände en konstnär som bytte ut sina ramar med andra, då och då. Ramen som avgränsande, stöttande eller begränsande, lydighetssystem? Dikten stoppar in tiden i en liten ramad tavla, för oss att titta på. Hänger up den som bokmärke. Tack Pontus.
2008-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Pontus Landström
Pontus Landström