Istället fylldes dessa
små händer med tårar
så övergivet och stilla
och smutsen rann bort
i smala rännilar av vatten
och salt
i skräck och
rädsla om natten.

Sov du lilla videung.

Och dessa så nyfikna
små öron fyllda av dagens
fantasi
överröstades nu
av trygghetens förtvivlade
skrik.

Händerna krampaktigt i
täcket höll
ögonen vidöppet
gnistrande kallt
åsåg vad en stark
kan göra mot den
som är svag.

Gud är inte god som inte
låter en videung få sova.