i den djupa dalen av hopplöshet

där vandrar jag omkring utan mening

det är ensamt

ödsligt tomt och kargt

bara jag

dagarna går till intet

vandrar i meningslöshet

förbannar mitt öde

vandrar runt

i förtvivlan försöker jag hitta ut

dagarna går

missmodet sprider sig

när hoppet helt är på väg att dö ut

lyfter jag blicken uppåt för att skrika ut min ångest

plötsligt inser jag att vägen ut inte finns här nere

vägen ut är en slingrade stig upp över bergen

jag börjar min mödosamma klättring uppåt

hoppet har återvänt

liksom krafterna och nyfikenheten 

vad finns där bakom bergen?

dalen finns nu bakom mig

jag närmar mig toppen

tittar ut över världen

svindlande glädje

kastar mig ut med sinnet

svävar

följer med vindens vågor 

känner storheten

frihet

jag är ett med livet