Det var en augustimorgon

ganska sådär i slutet

klockan ringde för uppstigning

Sakta sattes kläderna på

frukosten stod orörd kvar på diskbänken

ingen smink, ingen håruppsättning

ögonen var svullna av tårar

Tunga gick stegen mot bussen

motvilligt gick flickan av när det var dags

böjt huvud mot skolans ingång

tittade inte upp mot någon

hittade den skrämmande aulan

Slog sig ner på en stol

svarade ja när namnet ropades upp

följde med till klassrummet

Tiden gick...

dagar blev till veckor

Förhoppningen att skräckens grundskola var slut

allt började om på gymnsiets skola

Såg sig omkring i korridoren

mötte blickarna som sårade djupt

kände slagen som gav ärr

Dag ut, dag in

tårarna som följeslagare

rädslans tomhet

skräckens dagliga sanning

Ständiga påhopp

självkänsla, självförtroende försvann