Har blicken på en blårutig rosett
i fönstrets drag stilla vajar den

Den tillhör en kattkropp av porslin
De matchar varandra perfekt

En längtan
abstrakt och suddig
trevar sig fram

Utspädd med ångest
som inte skriker
inte bultar
inte krafsar

Den bara kväver
i hettans påtagliga stillhet

En längtan om att mina färger
ska smälta samman med dina

Det är bara den lilla haken att
jag klär inte särskilt bra i orange