De valde att älska inte att sluta att älska

Men ändå var slutet

redan kommet den dag

de valde ensamheten

En murgröna som han planterat hängde torr och vissen

Tavlan på väggen hade en hinna av damm

Hon stod i hörnet av rummet och beskådade

de tomma skåpen av dåtidens liv

var det dyrt och kärt?

Slutna i de kroppar som en gång

älskat fanns det tomma rum

som inte längre kunde

fyllas med skratt

eller tårar

För många dunkla rum

vars sår tiden inte kunnat helat

Nu stod de där och undrade

vem som hade felat?

De valde ju en gång att älska! Inte sluta att älska!

Men de glömde varandra, tog för givet

Dimman svept sin slöja över svaren

ingen minns vem, var eller varför

Vinden ven likt ylande vargar

när de tog farväl av sin kärlek

Såg på varandra med sorgsna blickar

men gick sedan raskt därifrån

Vinden tog farväl och la sig att vila

vinden tog farväl och la sig att vila

vinden tog farväl

tog farväl

tog

farväl och la sig att vila

vinden tagit farväl och lagt sig att vila

vinden tagit farväl och lagt sig att vila