Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Boulevard

Vinden kunde inte rubba något,
varken trädens löv eller förhoppningarna
Snälla låt mig gå sönder
sjöng han och du log
som du alltid log


Vattnet ångorna kondenserades till droppar
på min stövel; elementet dränkte varmluft
Cyklarna var rostiga det gjorde inget
båda var Crescent och mopeden fungerade inte
Ditt vänstra öga lyste blått och mina
fingrar ville stryka din kind
Tog det slut där


Lampan släcktes samma tid och den enda
gatulyktan lyste alltid i våra ögon
genom fönstret
Lågmält skrovligt bröt du tystnaden
God natt




Fri vers av Membran
Läst 212 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-01-09 18:13



Bookmark and Share


  Sanchez VIP
jag gillar Boulevarder och även din dikt
2009-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Membran
Membran