ska vi berätta sagor för varandra

bygga världar av illusioner

som vi ser runtomkring

romantiska dagar i

lyckoland

leka låtsasvuxna

fast verkligheten är som karusellen på nöjesfältet

virvelvinden

som får högre och högre fart

vi klamrar oss fast

sammanpressade

skräckslagna

men vi kan inte kliva ur

förrän åkturen är slut

men det tar inte slut där

lustiga huset

förvrider våra bilder av oss själva

vi skrattar

fast därbakom döljer sig gråten

gråter

gör vi också när vi kliver ner i spökhuset

för då hittar vi hem