Finner ingen anledning att stiga upp så jag sover.
Länge.
Fast jag vaknar tidigt och egentligen inte är så trött, så sover jag hellre.
Ja jag är trött på livet
eller kanske inte livet men dess innehåll.
Så jag sover länge och blir trött och hängig av det. Vet att jag skulle må mycket bättre av att stiga upp tidigare och mår dåligt av den tanken. För varför gör jag då inte det?!
Går runt i morgonrock,
inte alls lyxigt och avslappnande.
Det ger mig bara en känsla av slöhet.
Jag har inte vaknat och påbörjat en ny dag förrän jag är påklädd,
men vad har jag att se fram emot idag?
Vad finns det som kan locka mig?
Jag fördriver tid framför datorn, skriver strunt och känslan av meningslöshet växer sig starkare.
Om jag ändå orkade rycka upp mig.
Och jag rycker upp mig,
jag tar på mig kläder,
diskar,
tar fram dammsugaren och plockar bland papper
skriver in några räkningar,
avsluter en prenumeration som jag tog bara för att få medlemsgåvan,
ringer att samtal.
Jag planerar middagen och funderar på vad jag ska handla hem.
Måste se till att det finns något som barnen kan tillaga då jag jobbar kväll i morgon.
Får dåligt samvete över saker jag borde gjort och tänker att jag ska göra det till veckan.
Ja jag rycker upp mig med rutiner.
Till rutiner.
Jag tittar ut och ser hur grått det är ute är så det finns ingen anledning att gå ut idag.
Fast jag måste nog ändå handla så jag beger mig till affären.
Matkassarna är tunga men ändå så vet jag att det som jag handlat inte räcker långt så jag är nog tillbaka om inte imorgon så nästa dag.
Hitter jäst i kylen. Jag skulle kunna baka men frysen rymmer inte mycket så jag överger den tanken.
Jag skulle kunna läsa, men boken jag läser är inte tillräckligt bra så den kan inte få mina tankar att stilla sig. Känner mig okoncentrerad.
När kvällen kommer inser jag att ännu en dag har gått. Jag lägger mig sent, somnar fort men vaknar ofta.
Tänker att jag inte lever fullt ut. Jag går bara här, väntar, men på vad?