Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Översvämning i sinnena

Ovanan är påtaglig

sinnena överladdade


Jag tappar vingfästet

över det väsentliga

i mitt väsen

blir en del av materien

och gör mitt lilla motstånd

genom att

se det som sker

abrupt vändning


Jag lämnar fältet

med solstrålen som

min närvarande mantel

och månen

som min beskyddande

sten som håller mig

på lagom avstånd

från dig.




Fri vers av Cosmic Johanna
Läst 337 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-01-20 00:35



Bookmark and Share

  "Silver" VIP
Ah, vad snyggt det blev när "Jag lämnar fältet" fick inleda en ny strof.
2009-01-22

  Cosmic Johanna
Tack Silver för tipset, jag ändrade, så det nya finns nu med i rytmen:-)
2009-01-21

  "Silver" VIP
Kanonsnyggt ... Frågan är om

"abrupt vändning

jag lämnar fältet"

borde stå i en strof för sig, för att markera den abrupta vändningen?
2009-01-21

  "Silver" VIP
Kan tolkas som ett möte med någon som får sinnena att svämma över, så att en viss distans måste hållas. Välformulerat och med en överraskningseffekt på slutet. Lite tveksam till att upprepa "sker".

Vackert!
2009-01-21

  Rockalex
Den här är bra det tog ett tag för mej att smälta den mycket fin
2009-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Cosmic Johanna
Cosmic Johanna