Solen sänker sig

över honom

skuggan vandrar

iväg

som alltid

i detta eviga kretslopp

men jag är inte med

Vill inte stanna i framtiden

vill leva med min tro på det eviga

inte bara lustar

och sådan hunger

som måste stillas

med vem som hels

Jag kan inte vandra med

till framtiden

För jag strör

tindrande stjärnor

salta

i alla hans sår

Hans ögon 

stängda

då

Ögonblick

när vi var närvarande

och inga händer slogs undan

Jag målar

honom så varm

Jag är allltid för dig

där

men blir svart

när jag målar mig

då mina tankar

slås omkull

av smekande händer

när han smeker tvivel 

i mig

För jag har målat drömmar

på hans hud

och jag har saknat
hans doft

kände mig hemma

jag ville så gärna läka

läka oss

på något sätt

men jag är bara människa

sänker min blick

när hans ögon

ser mig

liten

som en stjärna

som föll

för snabbt

på bara ett ögonblick

brinner det upp

i det förflutna

det var väl vackert då

och han går

              framåt

Han blev smekt

lagom

Jag står kvar här

lämnar inte mig själv

ensam

igen

Händer som inte vinkar

håller hårt i varandra

för att inte tappa

greppet

säger aldrig

farväl

försvinner bara så

                             enkelt