Vaknar svett, hjärtat bankar hårt och vilt, andas stötvis. Känner tårarna svida bakom mina stängda ögonlock. Drömmen som väckte mig var brutalt skrämmandes. Svetten klistrar mitt hår till pannan, känner mig spyfärdig och rädd. Allt innom mig stryps samman, blir svårt att andas, ångestens hårda hand kramar mitt hjärta.

Stiger upp från min varma, klamma säng, går till badrummet sköljer kroppen. Sköljer bort drömmen, spolar bort allt det otäcka med dusjens varma strålar. Känner gråten, provar att svälja bort den, men blir sittandes kvar med en äcklig bismak i munnen.

Drömmen var om dig min älskling, hur vi förlorade kampen, kampen som vi har kämpat så länge tillsamans. Jag drömde om överdos, hur du dog ensam på en smutsig toalett. Jag drömde om dina sista tankar, din bön för livet, och hur du bara försvann.

Gråten fångar mig på ny, denna gång klarar jag inte stoppa den. Gråter tyst och hårt ned i min handuk, känner hur hjärtat går i tusen bitar, hur det river å sliter mig i stycker, bit för bit.

Gråt som skulle vara förlösande, letta på trycket, hjälpa mot smärtan och ångesten, är nu istället förödande, dets tyngd och fulla smärta krossar mig, mal mig i bitar tills allt bara brister. Skriker tyst i natten...

Gråten går över i små såra hulk, hjärtat bankar hårt, och allt känns bara så förtvivlandes hopplöst. Känner mig ensam, övergiven och rädd.

Andas stötvis känner hur allt stryps hårt innom mig, och jag känner paniken komma smygande.

* Lugn*

Tänker jag...

* ta det lugnt nu*

Konsentrerar mig, provar att få tillbaka kontrollen över mig själv

Det rosslar och piper när jag andas, dom första teckena på att jag har förlorat finns redan här. Går ostadigt ut till köket hämtar fram min medisin. Blåser ut, tömmer lungorna för luft, pressar tills all gammal luft är borta, drar så ett djupt smärtsamt andetag med min medisin, den söta smaken blandas samman med bismaken från drömmen, får mig till att spy och gråten kommer på ny.

Vet att jag måste bevara lugnet, vet att jag måste konsentrera mig, tänka på hur jag andas, inte för fort, inte för sakta, tömma lungorna, se till att det inte stoppar upp med massa gammal luft.

* Andas*

In

* Andas*

Ut

Tänker på goda minnen, på havet, fåglarna, himmelen och solen. Men inget hjälper, känner hur paniken har smygit sig närmare, känner ångestens hånleende pustar mig i nacken.

Svett, klamm och rädd, sitter där så ensam i natten.

Håller hårt i min ventilator, känner hur det blir tyngre och tyngre, skakar. Allt i mig skakar, hackar tänder och jag fryser, går sakta in i sovrummet får på mig min munkjacka och träningsbyxor, lyfter så telefonen...

- SoS alarm Vad kan jag hjälpa dig med?

* Astma*

klarar jag pressa fra. Behöver hjälp, får inte andas, har tagit mycke ventolin, jag skakar och mår pyton, känns ut som ett tåg har kört över mig.

- Nej, jag klarar inte köra bil, nej jag klarar inte ta taxi, behöver hjälp nu...

*snälla*

Det sista jag mins är hur jag går och öppnar dörren, mina ben är svaga å skakiga och det skriker när jag andas...

Sitter i hallen å väntar hoppas att dom ska komma snart, hör hur det går folk i trappan hur någon tar tag i min dörr, mina ögonlock blir tunga och jag hör hur huvudet slår i golvet när jag ramlar...

Ångestens hårda grepp har släppt taget, gråten är stilla, själen har flydd bort från rädslan, gjömt sig djupt inni mig. Mörkeret har sänkt sig barmhjärtigt över mig, och för en stund kan jag glömma allt

* Jag är trygg nu*