Under denna himmel jag
en gång gick
min väg kantades inte av
skyddsängelns vingslag

i flock samlades korparna
med beslöjad blick
stumma
och förfärade.

Jag föddes ur feghet
jag diade skuld
min klänning i rött
färgad av skam

mina vita rop i tystnad ekade.

Under samma himmel idag
jag vandrar med sammanbitna
läppar
där
under mina bara fötter med
fotsulor i läder
ur marken tränger honung
och nektar.

Vid gran och tall jag
finner vila
tungt reser sig
stammarna
stolta sträva
ej längre ett barn
och i oskuld jag
träden famnar.