När man ibland är riktigt stilla och allt
är tyst omkring en. När mörkret just
börjat ge vika för den tidigaste morgontimman
precis innan fåglarna försiktigt börjar hälsa dagen.
Då och nästan endast då,
är livet otroligt vackert.

Då finns det ingen början och inget slut.
Inga tankar, inga drömmar och allt är tyst och öde.
Ingen utfyllnad och inga krav, bara livet och andningen
precis innan
allt brister.